I väntan på bussen
av
Frej Wasastjerna

Han står och väntar på bussen.
Annat folk jäktar till arbetet.
Han står stilla och väntar.
Molnen driver med vinden
och ändrar utseende varje minut.
Vågorna slår mot stranden och försvinner.
Människor arbetar på åkrar och i fabriker.
Det blir kväll.
Folk jäktar hem från arbetet.
Biografer och teatrar öppnar.
Himmeln ovanför städerna lyses upp av deras ljus.
Det blir natt.
Stjärnorna skymtar fram.
Han står stilla och väntar.
På bussen.

 
Det blir höst.
Gräset vissnar och löven faller.
Höststormarna ruskar de nakna träden.
Det blir vinter.
Tunga decembermoln täcker marken med snö.
I januari lyser stjärnorna kallt över honom, som de gjort i månader.
Stjärnorna är desamma som förr -- frånsett några nya satelliter.
Han är densamma.
I februari gnistrar snön bländvit i solskenet.
Det bli vår.
Snön smälter bort.
Gräset spirar upp ur marken
och fåglarna kvittrar.
Han står kvar.
Och väntar.
På bussen.

 
Det blir sommar.
Blåbärsriset blommar.
Spindlarna spinner sina nät
under hans hatt.
Gäddorna slår i vassen.
Igelkottarna får ungar
som kryper över hans fötter.
Och tiden går.
Blåbären mognar.
Säden mognar.
Bönder på väg till sina åkrar för att skörda tar vägen förbi busshållplatsen för att hälsa      på honom.
Men han står inte kvar längre.
Han har tröttnat och gått.